GLAD
Jag har ju sagt från början att jag vill kolla viktnedgången på kläderna istället för på vågen då det är just det som är mitt mål- att känna mig bekväm, snygg och framförallt att mina gamla kläder passar!
Idag vaknade jag upp och som vanligt känns det segt ibland då man inte tycker sig se någon skillnad från dag till dag. Ni hör ju hur det låter- från DAG till DAG! Man lurar ju verkligen sig själv, där sitter det som så ofta får oss att ge upp. Vi ser oss i spegeln var eviga dag, klart man inte ser om man minskat en aning i omkrets här och där. För det första tas det ju inga enorma mängder och sedan är det utspritt på kroppen vart det tas. Man kanske tycker sig se likadan ut då formen i stort är densamma, men i själva verket har man krympit överallt och därför ser ögat inte det.
Jag är alltid rädd för att prova kläderna för tidigt då det är en riktig stöt på självförtroendet om man inte märker av en förändring. Man ska ju ge det tid! (Försöker intala mig själv) Men idag kunde jag inte låta bli. Jag har ett par diesel jeans som jag köpte begagnade, men knappt använda, på internet av någon tjej..för mååånga år sedan. Kan inte ens komma ihåg när det var. Då visste jag att jag nog inte kunna ha dom då det var en storlek som jag hade haft långt innan, men dom var så snygga och jag såg det som en pepp att jag en dag skulle komma i dom. Men så fick jag rätt snabbt se att dieseljeans inte riktigt var skurna för mig med breda höfter och rumpa. I mina bantningsperioder minns jag att jag var rätt nära en gång att få på mig dom, inte knäppa eller så men bara få över låren! Men en bantningsperiod handlade ju bara om nån dag, sen var allt tillbaka som vanligt igen och jeansen ännu längre ner än när jag startade.
Tro på min förvåning då jag idag lätt får upp jeansen över låren, bara det var ett mirakel. Sedan sitter dom också bra över rumpan och sedan kan jag även knäppa dom utan att vara för tajta! Hela jag bara sken som en sol. Känner fortfarande att jag vill tappa mer, men tänk vad blind man är. Jag såg ju hur jag både ändrat form och tappat i omfång. Plötsligt kände jag mig snygg i ett par jeans, dom formade ju mina lår och faktiskt gjorde mig smalare. I jämförelse med alla "pösbyxor" man använder. En sådan otrolig glädje.
Köpte även ett par diesel jeans när det var rea i stan förra året. Provade dom inte ens, inom mig visste jag också att jag inte kunde ha dom, men köpte dom ändå. Som jag trott fick jag dom inte ens upp på låren vilket gjorde mig ännu mer ledsen. Då jag i perioder tyckt att jag varit duktig och gått ner en del har jag provat jeansen igen och fått nästan samma resultat. Varit så långt ifrån mitt mål. Att ha kämpat så och ingen större förändring skett är verkligen deprimerande. Idag kunde jag få på mig dom- och knäppa dom! Visst sitter dom tajt men det visar ju verkligen att kroppen förändrats, på en så liten tid. Nu har jag dom jeansen som ett första mål, den dagen dom sitter riktigt snyggt kommer jag vara den lyckligaste människan på jorden, hihi.
Puh, behövde få ur mig lite tankar. Jag är GLAD idag. Vi kämpar på, resultaten kommer!! Kram A
Idag vaknade jag upp och som vanligt känns det segt ibland då man inte tycker sig se någon skillnad från dag till dag. Ni hör ju hur det låter- från DAG till DAG! Man lurar ju verkligen sig själv, där sitter det som så ofta får oss att ge upp. Vi ser oss i spegeln var eviga dag, klart man inte ser om man minskat en aning i omkrets här och där. För det första tas det ju inga enorma mängder och sedan är det utspritt på kroppen vart det tas. Man kanske tycker sig se likadan ut då formen i stort är densamma, men i själva verket har man krympit överallt och därför ser ögat inte det.
Jag är alltid rädd för att prova kläderna för tidigt då det är en riktig stöt på självförtroendet om man inte märker av en förändring. Man ska ju ge det tid! (Försöker intala mig själv) Men idag kunde jag inte låta bli. Jag har ett par diesel jeans som jag köpte begagnade, men knappt använda, på internet av någon tjej..för mååånga år sedan. Kan inte ens komma ihåg när det var. Då visste jag att jag nog inte kunna ha dom då det var en storlek som jag hade haft långt innan, men dom var så snygga och jag såg det som en pepp att jag en dag skulle komma i dom. Men så fick jag rätt snabbt se att dieseljeans inte riktigt var skurna för mig med breda höfter och rumpa. I mina bantningsperioder minns jag att jag var rätt nära en gång att få på mig dom, inte knäppa eller så men bara få över låren! Men en bantningsperiod handlade ju bara om nån dag, sen var allt tillbaka som vanligt igen och jeansen ännu längre ner än när jag startade.
Tro på min förvåning då jag idag lätt får upp jeansen över låren, bara det var ett mirakel. Sedan sitter dom också bra över rumpan och sedan kan jag även knäppa dom utan att vara för tajta! Hela jag bara sken som en sol. Känner fortfarande att jag vill tappa mer, men tänk vad blind man är. Jag såg ju hur jag både ändrat form och tappat i omfång. Plötsligt kände jag mig snygg i ett par jeans, dom formade ju mina lår och faktiskt gjorde mig smalare. I jämförelse med alla "pösbyxor" man använder. En sådan otrolig glädje.
Köpte även ett par diesel jeans när det var rea i stan förra året. Provade dom inte ens, inom mig visste jag också att jag inte kunde ha dom, men köpte dom ändå. Som jag trott fick jag dom inte ens upp på låren vilket gjorde mig ännu mer ledsen. Då jag i perioder tyckt att jag varit duktig och gått ner en del har jag provat jeansen igen och fått nästan samma resultat. Varit så långt ifrån mitt mål. Att ha kämpat så och ingen större förändring skett är verkligen deprimerande. Idag kunde jag få på mig dom- och knäppa dom! Visst sitter dom tajt men det visar ju verkligen att kroppen förändrats, på en så liten tid. Nu har jag dom jeansen som ett första mål, den dagen dom sitter riktigt snyggt kommer jag vara den lyckligaste människan på jorden, hihi.
Puh, behövde få ur mig lite tankar. Jag är GLAD idag. Vi kämpar på, resultaten kommer!! Kram A
Kommentarer
Trackback
